Ensam med sina jiggar och tankar

Vattnet kluckar lugnt mot båten och dagen har bara börjat. Visst, det är kallt ute men det finns något värmande i hela den upplevelse som är att komma ut ensam. Att som inga sällskap ha omgivningarna kring sig och låta livet massera ens sinnen. 
Lugnet som infinner sig när man tar en ensamtur ut i skog, mark och sjö är något som många av oss verkligen längtar efter och ser fram emot. Det händer något med oss när vi inte längre behöver marineras i det övriga livets måsten och plikter.

Att njuta ute på vattnet

Härute på sjön finns inte något av det. Särskilt många ställningstaganden och val behöver man inte heller göra. Det handlar mest om att välja mellan sina jiggar och sedan bara sitta stilla, tänka och njuta.
Naturligtvis skadar det inte om man har med sig lite gott kaffe och något att mumsa på medan man sitter där. Det blir trots allt kallt efter tag när vi nu närmar oss december. Isen har dock ännu inte hunnit lägga sig i stora delar av landet och kylan gör också att man ofta får ha upplevelsen för sig själv.

Det är härute som tankarna får snurra runt ett tag för att sedan falla ned som höstlöv på marken. Plötsligt sitter vi där i båten, eller står där vid strandkanten, och har en ren upplevelse. Det finns inte något i oss som dras till alla de där tankebanorna som vi annars gärna hamnar i – de där repriserna av oro, återhållsamhet och kanske till och med rädsla.

Härute spelar det inte någon roll om du tjuter till av rent välbehag. Okej, visst kan det skrämt bort fisken en aning, men det handlar ju inte alltid om bara fisket när man fiskar.

Ofta kan poängen som sagt bara vara att få komma ut, med sig själv, och försvinna in i upplevelsen.